Jag kan helt ärligt säga att jag inte riktigt förstått sorgen när andra människor förlorat sina husdjur.

Inte förrän nu.

Om jag kan bli så ledsen å tom över en katt liksom.

Jag kan inte låta bli att gå igenom morronens sräckscenario i huvudet gång på gång.

Hur Martin öppnar dörren å säger: Jag har hittat Rex.

Hur jag frågar: är han död?

Hur han svarar: ja.

Hur jag rusar ut på trappan, utan glasögon, i bara trosor å ser honom där han ligger i snön.

Hur jag springer rint där, snudd på naken, med Viggo i famnen å gråter så skriker FAN FAN FAN!

Fina, knäppa katt.

Du kommer fattas oss.

För alltid.   

Barnen tar det hela med ro.

Leo är för liten för att förstå det stora hela, men säger att vår katt har dött.

Å för Viggo var det värst å se mej så ledsen tror jag.

Hans tankar är ljuvliga, å han har funderat å pratat om det här med döden ett bra tag nu.

Han har pratat mycket på dagis i dag, å att han vill ha en ny katt.

Det är inte helt omöjligt att det blir så heller, för kattlös klarar jag nog inte vara en längre period. :)

Är ganska utmattad nu, dag åtta i min skola/jobb-svit å så Rex på det.

Om jag kunnat tillgogogöra mej nått av det jag hört under föreläsningarna i dag är det ett under.

Jag har varit så splittrad, men eftermiddagens lektion handlade om ledarskap å var mycket intressant.

I morron ska hela dagen handla om grupp-processer, det ser jag verkligen fram emot.

Nu ska jag kolla lite på Yesman på tv, den är nog den roligaste film jag vet, å vad passa bättre att avsluta den här dystra dagen med den? :D

Kram på allihop å tack för att ni finns å bryr er.   

 

Tina Håkansson

28 januari 2013 21:43

Men tårar i ögonen läser jag din blogg ikväll Lisa! Jag förstår din sorg. Mina djur är allt för mig och den dag de inte finns mer kommer bli tuff! Jag skickar över en stor KRAM till dig och din familj! Kanske ni kan hitta en ny liten katt som kan förgylla Ert hem <3 KRAM

Lisa

28 januari 2013 21:55

Tack fina du! Kram!

 

Lisa - mamma till Knut & Agnes

29 januari 2013 14:21

Jag beklagar verkligen sorgen Lisa! Jag vet hur det känns att förlora ett kärt husdjur, då jag förlorat husdjur tidigare... men jag kan inte fantisera att någon av mina 3 fina små kissar här hemma skulle gå bort... jag lider verkligen med dig och din familj! När jag läste ditt inlägg igår, så kramade jag om mina kissar lite extra... hoppas att ni kan läka era sår!

http://mammatillknut.bloggplatsen.se

Lisa

29 januari 2013 16:10

Tack!

 

Jenny

29 januari 2013 21:35

Beklagar sorgen! Hemskt att förlora ett kärt husdjur! Var han sjuk? Vet ni vad som hänt? Tänker hur fruktansvärt det skulle vara att något hände någon av mina egna älskade kissar. RIP Rex <3

Lisa

29 januari 2013 21:43

Usch ja, vedervärdig känns det. Å tomt.
Vet inte alls vad som hänt egentligen, kanske ett medfött hjärtfel(hans bror hade det) eller nån annan sjukdom, eller råttgift. :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt händer det! Lisoballs blogg har bytt portal.   Nya bloggen hittar ni   HÄR     Välkomna! :D     ...

4402627159

Nu har jag hittat min vårjacka.       Skitsnygg å passa till mina skor! :D ( å alla mina andra kläder å blir alltså billigare i längden. :P)   adlink ...

Hur skönt är det inte i dag då? :D Jag har bockat av lite måsten på min lista i dag. Hade cellprov bokat sen innan(jippi eller hur? :P) å tog i samma veva äntligen tag i ett få mina äckliga utslag tittade på av en läkare. Nu tittade han väl upp fr...

Lisoballs blogg finns numera som egen sida på Facebook. Gilla gärna.   I I I v     Tanken är att alla nya inlägg ska publiceras där så att ni som frivilligt vill följa bloggen kan göra det medan övriga fb-vänner ska slippa bombas m...