I går kom Martin hem från stan med min födelsedagspresent. Han försäkrade sej om att jag var utom synhåll å gömde den direkt när han kom innanför dörren.

Han lät dock kvittot från Hemma-butiken ligga framme i köket!

Han är hopplös!

Jag lyckas alltid, både vid jul å till mina födelsedagar, räkna ut vad han ska ge mej. Okej, kameran i julas kom helt på chock, så inte alltid kanske, men nästan alltid i allafall.

Jag ville inte veta, så jag tvingade honom att stoppa undan kvittot, som han såklart påstod bara var på rakblad till hans hyvel, precis som att man behövwer köra till Hemma för att köpa de...

Martin i ett nötskal alltså... :) 

Viggo verkar ha kryat på sej, men med mej är det desto sämre.

Feber, ingen smak, å öronen är nästan helt ur funktion. :(

Får jag inte tillbaka smaken till söndag blir jag riktigt deppig.

Ska hem till mamma å pappa å få födelsedags-middag, Hemmagjorda hamburgare á la Buffi å Prinsesstårta á la mamma.  :)

Ett år till har alltså gått, snabbare än kvickt var det min födelsedag igen.

23 år, inte så märkvärdigt men ändå. :)

Läser i boken varje ledig minut, toppen bra. :)

Emilie, vill in komma en runda på söndag förmiddag? :) Är väldigt intresserad av överkastet, låter himla passande till oss. :)

Detta är vad Rex har roat sej med i dag.

Självklart var det inte fullt så enkelt att ta sej ner som det var att

hoppa upp.(Vilket han gjorde från altanräcket, påhejad av mej,

trodde aldrig han skulle lyckas...)

Det slutade med att Martin fick klättra upp å hämta ner honom...

Eller ja, sjukanmäla mej kanske hade varit mera passande. Hade varit skönt att bara koncentrera sej på ingenting, å glömma allt vad smutsigt hus å snoriga bebisnäsor heter.

Orkar egentligen inte ta hand om en sjuk liten pojk i dag å inte en kelsjuk katt å ett berg av tvätt heller för den delen, hade velat ligga i soffan å dricka kaffe å läsa min nya bok i stället. Om jag ens hade orkat det...

Det märkliga är att man gör det ändå, orkar alltså, å tur är väl det, stackars Viggo har inte mycket annat val än att förlita sej på mej... 

Vi är inte precis bättre nån av oss, är helt slut. 

Det är verkligen perfekt promenad väder,  typiskt...

Håller på å letar land å rike runt efter ett mörkbrunt säng-överkast, det verkar va snudd på omöjligt att hitta...

Neeej, nu ska jag ge mej på ett nytt försök med att mata Viggo...

Over and out...  

Viggo är fortfarande kass, å jag känner mej mycket sämre. :(

Inte kul alls...

Viggo klarar knappt äta, å både näsan å ögonen rinner non-stop. 

Har dock bakat som jag hade tänkt, med stor hjälp av Stina.  

I dag har Sjöjungfrun kommit, får se när jag har tid att läsa den...

Känner ingen blogginspiration alls just nu...

Hörs en annan dag.. 

Yes, hon är redan på väg. Hon skulle gå så det dröjer nog en stund till.

Funderar på att överraska med hallon å choklad scones. :)

Vi ska ha bak-dag har jag bestämt, det innebär att Stina ska underhålla Viggo medan jag bakar som en tok.

Mini-pajer å Rosenbröd sår på menyn, Bill mummlade nått om panacotta i går, så vi får se om det blir nått kakliknande också. :)

Viggo har sovit bra, men han är fortfarande dålig... :( 

Har burit omkring på en snorig å gråtade pojke så gott som hela dagen. :(

Han är verkligen super-förkyld, mycket värre än sist han var dålig, då sova han ju nästan hela tiden å "kände" liksom inte av hur illa han mådde.

Nu mår han verkligen skit! Hemskt är det.

Har inte provat med nån ersättning i dag,

han har knappt ätit alls faktiskt... :/ 

Hoppas han får sova lite i natt i allafall... 

Nu tycker jag faktiskt att vi är lite väl otursdrabbade. Viggo har för andra gången i sitt korta lilla liv åkt på en rejäl förkylning. :(

Vi lyckades dock sova till halv tio, hade en å annan matning under tiden, men ändå. :)

Viggo är inte alls intresserad av att ät ur nån flaska fortfarande. :( Känns inte så kul att tjabba med honom när han är sjuk heller, men samtidigt måste det var tröttsamt för honom att aldrig bli riktigt mätt. Mjölk-kvaliten lär inte va bättre i dag heller, äter frukost först nu.. :( Men, men...

Jag är faktiskt lite irriterad på distrikstsköterskan, det kanske blir bättre..?!

Så har jag ju tänkt i en vecka innan jag bestämde mej för att be om råd å hjälp, vad fick jag för det? Då hade den gamla till å med varit bättre, hon känner i allafall oss... Otur, igen!

Tack så hemskt mycket alla ni som stöttar å hjälper mej!