Så.
För första gången någonsin känner jag mej ganska så nöjd med mitt läkarbesök.
Jag blev lyssnad på, tappad på en massa blod å lovad uppföljning å hjälp oavsett vad proverna sen visar.
Jag ljög inte å doktorn var lagom snäll för mej.
Nu tar det ju ett litet tag till innan jag får svar, men jag har aldrig varit närmare! ;)
Å förhoppningsvis kan jag ta mej hela vägen fram denna gången! ;)

Mycket tjat här nu, men det är samma ält som upptar mina tankar just nu.
Att man som vuxen kan bli så uppstressad över ett ynka besök på vårdcentralen...?!

Kriget med mej själv har börjat å tankebanorna snurrar runt
"är det verkligen så farligt?"
"Kanske klarar jag det gör själv?"
Osv.
(Tur Martin ska med!)

Jag är hopplös på så vis, men säga vad man vill, jag känner åtminstone mej själv å vet om hur jag tenderar till å fly.

Å i dag, då ska jag konfrontera allt.

Inte ljuga alls å kräva prover å åtgärder...
(Nån som tror jag nånsin krävt något för min egen skull innan?!)

Gah.
Snart är det över.
Å i kväll ska jag bara vila å va med familjen.

Har spenderat kvällen på skolan, sånguppvisning å föräldramöte med Viggos klass.
Ett trivsamt möte tycker jag, sakligt å bra. ;)

Iskallt om fötterna var det dock(frös redan hemma men fick inte ta med ulltofflorna för Martin...!) så jag har bäddat ner mej under tjockt täcke å pläd tillsammans med Sookie. ;)

Det är fotboll på tv å Martin hoppas nog på att jag ska ge upp hans involverande i Downtown abbey efter att han sov sej i genom två avsnitt i går, men jag tänker inte vika mej så lätt där å ska se lördagens Så mycket bättre i stället tänkte jag.

Men mest av allt håller jag tummarna för att jag somnar någonstans mitt i utan å grubbla över mitt läkarbesök.
Har faktiskt bestämt mej för å ta med mej Martin dit(trots att både Anna å Stina erbjudit sej. <3) mest som vittne å så han kan stoppa mej om jag börjar ljuga...
Han om någon vet ju hur jag mått på sistone(å typ 10 år tillbaka... :() å förhoppningsvis kan hans närvaro dämpa min instinkt att bara avfärda allt å skynda därifrån...
Om jag inte kan motivera mej själv att jag förtjänar hjälp så är ju familjen motivation i sej.

Nog ältat om det.
Nu ska jag viga en stund åt tolkningar av en av mina största barndomsidoler å förhoppningvis sova lite.

Kram å gonatt!

Kettlebells å gummiband.

De har så mycket bredare användningsområden än man kan tro. ;)

Annars då?
En något sämre dag psykiskt.
Men jag stretar på å hoppas att det känns lite lättare sen efter i morron.
Om inte annat kan jag inte göra så mycket mer än å söka hjälp å försöka hitta lösningar..! ;)

Få kör vi va? ;)

Å i morron är det onsdag.
Jag bävar.
Kan knappt tänka klart å vill bara ha det ur världen!
Vill inte bli besviken, å vill så gärna ha hjälp även om allt bara är psykiskt.
Hur får man det?
Medicin? Remiss till psykolog?(been there done that, den som är kopplad till primärvården passade inte mej, finns det andra alternativ?)

Vilka prover ska jag skriva ner på min lista?

Fast besluten att lyckas mota bort udden av måndagsångesten.
(Fråga mej inte hur ångest kan kopplas till veckodagar, men det blir så för mej..?!)

Tänkte som så, att inte gör det svårt för mej själv.
Bara vila å vänta in Martin å Viggo å att barnen lagt sej så vi kan se downtown abby(Martin dissar å tycker jag ska se själv. Jag minns hur han sov sej igenom första GoT-säsongen med innan han fastande å tänker inte ge mej!).

Sen tänkte jag om.
Vila?
Mår jag bra av det?
Sällan faktiskt.

Så.
Jag bakade.

Fröfrallor till helgen(å kanske som comfortfood strax. :P).

Å sen blev det en halvtimmes träning. ;)

Nu blir det en varm dusch å pyjamasbyxorna på.

För när allt kommer omkring är det där med att va ärlig, mot sej själv, det allra bästa verktyget för å förlika sej med sina brister! ;)

Lite mormor-besök sitter fint såhär på måndagskvällen. ;)

Vet ni vad jag längtar efter?

Höstlovet.
Jag har tagit ledig tre dagar! ;)

En vecka kvar bara.
En vecka jag är beredd på att den kommer blir lite motig.
Läkarbesöket på onsdag som äntligen ska bli av med allt vad det innebär i stresspåslag å ångest.
(Mest över att jag verkligen inte orkar gå där ifrån å va besviken över hur jag tonat ner hur jag mår å således inte blivit hjälpt. Igen..!)

Annars är det möte i Viggos klass i morron å sen inte så mycket planer.
En vanlig vecka.
Men ändå inte.

Let's do this! ;)

Ha en bra dag! ;)