Har just ägnat en hel timme åt Viggo å hans läxläsning.
Han är fantastiskt duktig måste jag säga, när prestationsångesten väl släpper. <3
(Kan alla andra läsa..?!)

Å så har jag försökt mej på det här:

Ser väl hyfsat ut efter andra försöket. :P
Skolan ja.
Det är mycket.
Å jag oroas.
Å gör allt för att min stora son ska förstå hur roligt det är att lära sej allt det där nya.
Å framför allt få honom att inse att syftet med skolan är att man ska lära sej.
Inte att kunna allt redan innan även fast jag förstår hans känslor där mer än väl.

Nu ska jag fixa en ugnspannkaka å steka vanligt hederligt fläsk till. ;)
Det är en av de få rätter som hela familjen uppskattar här.

Hoppas ni mår bra.
Hej på en stund! ;)

Det syns dåligt.
Men där i hörnet, ovanför det gråa molnet är morron-himlen svagt rosa.

Det inger hopp om en trevligare dag.
Gårdagen var mest depp å besvikelse men i dag är jag bättre humör trots en natt kantad av kattkaos å säng-olyckor. :/

Det är snart dags å bege sej ut å möta denna tisdag, på samma arbetsplats som tidigare(blev ändrade planer...Funkar för mej det med... ;)).
Å i kväll ser jag fram emot ett hårt HIIT-pass. ;)

Ha en bra dag så hörs vi! ;)

Rövdag.
Men man får va tacksam att de kommer mer sällan numera.
Å att det kommer en ny dag redan i morron.

Vad besviken jag är alltså.

Jag har dragit på det här med å gå till doktorn i över ett år.
Mest för jag prioriterat bort det.
Å tänkt:
"det blir bättre snart"
"jag är väl inte tröttare än nån annan"
"skärp dej"
Osv osv.

Sen tycker jag väl lite att det är meningslöst å gå till doktorn.
Man bli aldrig tagen på allvar å avfärdas lättvindigt.
Å då blir det liksom enklare att bara hålla med om "att det är nog ganska okej ändå".
Ljuga för läkare(å psykologer) det är en talang jag besitter vill jag lova.

I dag var jag dock taggad.
Hade fått nog av att aldrig orka.
Å fick en tid låååångt in i framtiden.

Å det känns som en katastrof.
Jag behöver hjälp nu.
Riktig hjälp.
Av någon som tror på mej.
En doktor. Som kan förklara alla symtom med ett medicinskt fel helst.

För samtidigt är jag livrädd att det inte hittas något.
Att det är jag själv som gör mej trött.
Att jag mår dåligt utan orsak.
För det är obotbart hos mej vad det verkar.
Jag är i nån gråzon även bland psykiska åkommor å hur blir man hjälp då?

Jag vet att jag är vuxen å måste ta eget ansvar.
Men just nu hade det varit skönt med lite hjälp faktisk..

Den 21/10 fick jag tid hos doktorn.
(Bad om någon som har tid å lyssna å sa som det var: att om någon viftar bort mej å stressar så ljuger jag å mår prima.)

Fattar ni att det är över två veckor av väntan kvar då.
Å säkert ytterligare tid i väntan på provsvar.

Halvt panikslagen tar jag till allt.

Är snudd på lipfärdig av desperationen, men det är precis som jag släppt fram tröttheten ännu mer nu när jag erkänt att den är mer än "normal"...

Men vad gör man?
Väntar.
Krigar.
Hoppas.
Å orkar lite till.

Ny vecka is commi'n up. ;)

Dagen största happening: tidsbokning på vårdcentralen.
Håller tummarna för att få komma dit under veckan å sen på snabb hjälp om det verkligen är något fysiskt fel på mej.
(Vilket man kan hoppas. Då finns ju förhoppningvis medicin.)

Ordningen är i vilket fall återställd på måndags-jobbet from i dag å det känns väldigt skönt att inte behöva hålla koll på allt själv när man är såhär trött...

Dags å dra!
Hörs senare.
Kram å hej!

Vanlig hederlig fredags-tacos, på fel dag. ;)

Passar ypperligt när man inte har ork å laga någon mer avancerad mat. ;)

En mangosalsa å lite picklad lök var det mest ansträngande jag kunde uppbringa. ;)

Men det är helt okej.
Å gott också.
Även fast jag helst av allt haft energi till något mer spännande...

Jag älskade den ljusa versionen av mitt hår.
Men för att hålla sej snyggt blond krävs ett engagemang som jag inte har. ;)

Så.
Back to Brown fick det bli.
Lite tråkigare.
Lite mer vardag.

Men vem vet...
Kanske gör det blonda comeback i framtiden? ;)