För det första kan ju ju inte bara ge Linda creed för min fina header, utan jag måste ju tacka Malin med, det är ju hon som tagir de fina bilder. :D

Så stort tack till er båda!

Jag har alltså tränat.

Å precis som Linda skrev till mej när jag pep om att jag inte ville på facebook, så gick det bättre än innan. :D

Jag orkade banne mej nästan allt så jag är dönöjd. :)
Dessutom så tror jag allt att lite av deppighete försvann.

Värken i tummen som plågat mej hela dagen är också puts väck å det var tacksamt. :D

I morron siter vi allt vad deppighet innebär å byter ut den mot effektivitet.

Vi ska städa, baka, handla å göra långkok. :P

Hur mycket som hinns med under dagen återstår å se, men jag får fortsätta tills det är klart i vilket fall. :D

Nu ska jag betala in medlemsavgiften till Friskis så jag slipper skämmas när det är dags för nästa träning.

Sen blir det bädden, är rejält trött, det märks att man satt uppe sent i går. :D

Sovgott!

Vad gillar ni min nya header? I love it, speciellt det faktum att en iphone också fick vara med. :P

Tusen tack Linda!   

Det mutrade upp en hel massa i den här satans höstdeppigheten som jag drabbats av. Har inte lust med nått alls i dag,  men jag ska i allafall masa mej i väg å träna i kväll åtminstone.

Hoppas jag kan träna bort lite olust när jag ändå är på G.

Nu ska jag ställa mej å göra skagenröra som jag inte hunnit med innan.

Jag själv får väl äta den när jag kommit hem från träningen.

Hej så länge!

Även denna onsdagskväll kan jag skryta om att jag överlevde ett sjuttiofem-minuters-pass på Friskis.

Överlevde, men inte mer.

Jag är i vilket fall stolt att jag masar mej dit helt utan draghjälp av nån annan. :P

Å så är jag verkligen superglad att slitet ger resultat. :)

Det har varit en bra dag i dag som sagt, även fast Leo var otröstlig å bara skrek när han vaknade i eftermiddags.

Jag å Viggo kämpade förgäves med allt vi kunde komma på, men det var först när vi testade Alvedon som vår vanliga Leo kom tillbaka.

Han måste haft galet ont efter sprutorna helt enkelt.

I dag (eller möjligen i går) var det dagen då min lilla ettåring började gå på riktigt!

Han har ju kunnat ta ett par steg ett tag, men haft för bråttom för å förflytta sej gående på heltid.

Fram tills nu då, nu går han mer än han kryper, min lilla stora pojke. :D

Pratar gör han också, där, hej hej hej, bä, mamma å pappa å katt.

Jag slutar aldrig å imponeras över mina barn å allt de lär sej å kan.   

Kommer ni förresten i håg att jag skrev om Viggo stammande innan sommaren å min enorma oro över detta?

I vilket fall så slutade han strax efter jag skrivit om det.

Bara tvärt så där å pratar utan å staka sej(om han inte är jätte-exalterad då förståss. :P Men vem gör inte det?).

Fruktansvärt skönt å en enorm lättnad för oss alla.

Däremot kan jag ärligt erkänna att Viggo behöver börja på förskola nu.

Hans kompisar är inte lediga längre å han behöver å vill leka, så just för den sakens skull kommer det bli toppenbra när de ska börja om en månad.

Han har verkligen inte lidit av å va hemma med oss tvärtom, han har älskat det, å vi har träffat andra barn så gott som dagligen, men nu börjar det som sagt bli svårt å hitta sällskap.

Å jag an svära på att han varken är hämmad i sin utveckling eller har missat en massa "viktig" pedagogik. :D

Om han kommer bli utanför för att han börjar nu, det kan bara tiden utvisa, men jag tvivlar även på detta då hans vänner går på samma avdelning.

Vad Leo å förskolan beträffar så tror jag inte heller han ska lida så värst, han är i allafall allt annat än blyg å tillbakadragen om än lite mammig. :)

Nu blir det sängen.

I morron kommer mormorn hit å leker efter lunch å det är ju aldrig fel.

Jag hoppas det är fint väder så vi kanske kan dra med henne till Nytorpet eller nån annan skog men vi får sej. :)

Sovgott hörrni så hörs vi igen i morron! :D

Den här dagen har flutit på tusen gånger bättre än gårdagen, men sen har vi ju gjort lite annat än å bara va hemma med.

Körde till Öppna förskolan utan vax i håret, var upptagen med å äcklas av det här skrället så jag glömde det...

Vilken otäcking va?

Hoppas av hela mitt hjärta att Rex fångat den uppe i skogen å inte inne...

Problemet med det förrutom att man ser allmänt ovårdad ut är att luggen gör mej galen å ramlar fram i ögonen. Men men, har man inte värre problem än så går det ju. :P

Viggo lyssnar väl inte speciellt mycket i dag heller, men även det är bättre än i går. :D

Vid halv två var det bvc å sprutor som gällde.

Fullkommligt värdelöst att de flyttat till sjukhuset, dels för att man måste köra dit(om man inte är extremt hurtig eller bara har en minibebis som vill sova i vagnen..) å sen är det en bra bit från parkeringen till själva mottagningen också.

Tur att Viggo inte springer i från mej eller att de är mindre, för då hade jag behövt asa med vagnen också.

Leo skrek bara till lite fort men Viggo å jag gillade inte de där sprutorna.

Viggo ställde sej till å med i vägen för skydda lillebror från dem.   

I övrigt har jag spenderat dagen med att dra upp mina leggings å funderat över vad f*n som hänt med dem, eftersom just dessa är mina favoriter å sitter bäst.

Å så där på sjukhusparkeringen när jag återigen tog ett tag i linningen på leggingsen gick det upp för mej: jag har ju gått ner i vikt, på riktigt!

Så var det, mina leggings är för stora! :D

Det belv ett snabbt stopp på Ica för införskaffande av hamburgerbröd å mjölk innan vi var hemma igen.

Leo somnade i bilen, men vaknade nyss igen.

I kväll ska jag träna men vi hörs efter det. :)

Vilken tur att Viggo är så så pass underbar att allt trots å trams är förlåtet i ett nafs. :)

Det började gå åt rätt håll vid tre, så när Martin kom var jag inte så paniskslagen som befarat. :D

Å han var ganska trevlig i verkligheten också tycker jag, min lilla man. :D

I morron ska det bli en bättre dag, det har jag bestämt!

Ja, jag veeeeet att jag sa att jag bara skulle hänga i soffan i kväll, men när Anna ville ta en promenad var jag inte sen å nappa. :D

Frisk luft å miljöombyte är ju aldrig fel. :D

En timmes pw blev det å det kallar jag förena nytta med nöje det. :P

Trevligt, trevligt. :)

Ska ta den där obligatoriska kvällsduschen nu, sen tror jag banne mej jag kryper ner i sängen. :D

Gonatt!

I kväll är jag faktiskt rejält impad av mej själv. :D

Förrutom några helt makalöst tunga styrkeövningar klarade jag hela passet utan minsta lilla maskning! :)

På en dålig dag dessutom. :D

Wiiiihoooo wiihooo. :D

Det som återstår av dagen är en snabbdusch å sen hopp i säng.

Hoppas på bättre sömn denna natt, men det verkar inte så lovande med tanke på att det är storm ute. Jag tillhör inte den skara som anser regn vara rogivande nämligen.

Anyway, i morron ska jag å min stora son på teater, bara han å jag. :)

Leo ska stanna hemma med farmor så vi får lite egentid.  

Det ska bli så mysigt!

Gonatt på er nu! Sov så gott! :)

Den här dagen har absolut inte varit värre än nån annan rent fysiskt eller praktiskt.

Barnen har varit sina vanliga glada jag å vi har inte haft några måsten att oroa oss över.

Ändå. Jag känner mej supernere. :(

Antar att det hänger i hop med trötthet då natten inte var nån hit, men det är så trist å känna sej såhär, såhär tom liksom.

När man egentligen är superglad å lycklig över allt det fina i livet.

Jag trodde mina nya p-piller skulle bita på pms:en på stört(önsketänk kanske..?) men det verkar som jag är inne in nått depp stimm som känns misstänkt likt just pms.

Känner mej så ful å sliten, å eftersom jag har vissa shopoholicska-drag, så vill jag ju såklart köpa mej lite lycka sånnahär dagar.

Men se det är stört omöjligt efter kalas å ett årsdagar, för det som finns över på mitt konto kommer gå till uteslutande mat å annat som man kan hitta på ica eller coop...

Jag ska alldeles strax masa mej ut i bilen å köra å träna, med ett komplett par gympaskor dagen till ära. :P

Det ska bli skönt å det känns bra å göra det, men det ska erkännas att det hade varit tusen gånger lättare med sällskap...

Återkommer sen framåt tiotiden som vanligt!

Hej så länge! :)

Jag känner mej så fruktansvärt illa till mods.

Jag har riktig ångest å vågar inte riktigt gå å lägga mej.

Först pratade jag med en fb-vän som förlorat ett barn, en fin pojke, lika fin som mina egna som bara inte fick finnas mer!

Hur tar man sej vidare liksom?

Starka starka ni, fortsätt kämpa!   

Jag är så tacksam för att jag fick fråga å för allt jag har fått i livet.

På nått vis är jag galet rädd för döden, men att barnen skulle tas i från mej finns liksom inte på kartan, men jag är sjukt rädd för å försvinna från dem. Att inte få se dem bli stora å få följa dem.

Å sen är det den här tragiska olyckan, å förlusten av Stefan Liv.

Det är märkligt att vissa officiella dödsfall känns mer än andra, men det här känns så ledsamt å kommer sörja även fast jag varken är speciellt insatt i hockey eller har nån riktigt personlig koppling till just Stefan Liv...   

Sista ångest-momentet dök upp i samma veva som jag öppnade tidningen(commersen) å där var en födelsedagsannons till Leo.

Jag vet, jag har tjatat länge nu, men det är ju helt sjukt, att min minsta, mitt sista barn liksom, redan är ett år gammal?!

Tiden går för fort å jag vill inte att det här året ska ha passerat redan...

Hjärnan fattar såklart att tiden inte kan stå stilla, men hjärtat vill ändå inte...

Så nog ältat om det, men jag blir faktiskt inte förvånad om det utvecklas till en riktig ångest-attack... Jag hoppas såklart jag slipper, men jag känner mej inte okej...

Över till det vardagliga i stället. :)

  Kolla in syskon-matchningen. :P

Morronen började innan sex å vid frukosten välte Viggo ut flingor å mjölk all over the place innan jag ens hann sätta mej ner.

Medan jag låg där å torkade tänkte jag: jaha, det ska bli en sån dag..?

Men jag hade fel, det blev det inte. :)

Allt flöt på helt okej.

Brödbak(ny sort, med surdeg såklart, svingott), Öppna förskolan å sen en sväng till Porsvägen innan vi fick besök av mormodern. :)

Vid halv sju tog jag träningsvärken-from-hell å Anna med mej till Österslättskolans gympasal, den rätta sidan, å krigade oss igenom ett sjuttiofem-minuters medelpass.

Ledaren var totalt galen å det var svin-tufft, men det kändes bra trots min galna träningsvärk... :D

Å jag ska erkänna att jag är ganska stolt över mej själv. :)

Ååååå jag är inne i ett sånt där stimm där jag vill hinna allt å lite till(kan va en ångestfaktor även detta).

Jag har en massa måsten som hänger över mej med, en massa inför kalaset å samtal till kommunen angående barnens förskole-start.

Å brutal jobbångest på det också.

Oro, oro, oro...

Nu ska jag avsluta här å försöka mota bort klumpen i magen å hoppas innerligt att jag fått distans till saker å ting när jag vaknar å att det här konstiga känslorna inte ska påverka mina barn negativt.

Om inte annat kommer Hanna få sår i öronen i morron när de kommer å leker.

Jag hoppas det blir bättre väder också, så vi kan få lite mer luft en den vi fick fram å tillbaka till Anna's.

Som sagt, jag håller där för i kväll...!

Ni får gärna fortsätta lämna spår.

Presentationer( för jag vet att ni är fler. :P) eller bara berätta nått kul. :)

Gonatt!