...ja må hon leva, j må hon leva uti hundrade år...

Grattis syster yster!

Finns det ett bäst-före-datum på ålder när det gäller att lära känna nya vänner?

Riktiga vänner alltså. Var hittar man dem när man är vuxen?

Om man har tur kanske det finns någon man klickar med om man börjar på ett nytt jobb alternativit börjar plugga. Men då måste man ha flyt. Om alla i klassen eller på arbetsplatsen redan har sina egna vänner då?

Känns som att man ställer högre krav när man blir äldre.

Personligen orkar å vill jag inte umgås med någon på bekostnad av mej, det är för sent att bli en annan person, jag är jag å jag är helt okej. 

I går funderade jag ju på om katten hade blivit utbytt eller något i den stilen eftersom han var så gullig.

Kl. 01.20 fick jag svaret: nog var det han alltid, med dubbel styrka! Han stimmade å rev på möbler(och mej) fram tills kockans röda siffror visade 4.00

Är med andra ord ganska slut i dag, å martin lär med vara ganska utmattad, han stiger upp en å en halv timme innan mej...

I dag har jag varit rikigt lat, för att slippa disskutera och ta en konflikt har jag skrivit hela grupp arbetet själv, å sen gett mina papper till resten av gruppen.  Lite fegt, men jag orkar inte med nått tjafs såhär sista veckan.

Verkar vara lite flummigt med min studiehandledning i omvårdnadskursen, läraren trodde att jag skulle läsa i klassen till som går på apu, dvs fyra veckor till... E nej tack! Jag orkar ju knappt sitta eller gå i trappor nu! SUCK! Får styra upp det med min mentor...Alltid är det nått...

-----------------------------------------------------------------------------

I dag fyller Bill bacill 21 år, så vi ska hem till mamma å pappa i eftermiddag å äta potatissallad(gillar inte jag) å kall marinerad fläskfilé, det märks vem som har önskat! :)  

Kattskrället har helt plötsligt blivit kelen..(?!?)

Han har precis hoppat upp jämte mej i soffan å gosat loss...

Hur har det här gått till? Han han blivit utbytt? 

Måtte jag aldrig bli ensamstående.

Det är ju urtråkigt att vara ensam längre stunder, iallafall när man inte valt det själv, kan ju va härligt i bland...

Allvarligt talat så hatar jag att vara själv, det är därför jag stimmar lite om det här med att vara mamma-ledig.

Tänk om vår lille är världens snällaste... Då kanske jag inte har nått alls att hitta på, depression nästa, eller? Hur bra mamma blir man då? Är man en dålig mamma redan från början om man oroar sej för att vara hemma själv med sitt barn? Det kanske borde vara självklart att man vill det?

Ska förvisso flytta å så, det bör ju finnas ett å annat projekt att ge sej i kast med i ett hus... Men jag behöver en vuxen å prata med, det vet jag...

Förut när jag jobbade natt var man ledig en hel del vardagar(när typ alla andra jobbar, Martin i synnerhet) å då höll jag på att bli galen. Jag kan ju inte gärna telefonterra Martin hela dagarna... Samtidigt som jag är livrädd håller jag på att gå sönder av längtan. Kan inte fatta att vi ska bli en familj. Känns helt overkligt, fortfarande... Bara åtta veckor kvar nu... Ja, ja, jag har för mycket tid att tänka på troligtvis...

Har en annan bebis/mamma fråga om nån är sugen på att svara... Hur är det att amma? mys eller obehag? självklart eller svårt?

... att ni finns...

Alla ni som svarar och kommenterar här på min lilla blogg. :)

Tack!

-------------------------------------------------------------------------------- 

I dag har jag inte gjort många knop, legat i Johans säng i Brinkamåla medan Martin har tapetserat hela förmiddagen. Lite slösigt med tid kan tyckas såhär i efterhand...

Kom precis hem från Anna å Morgan, har varit där å ätit middag. :) 

Martin stack precis å tränade, ska plugga lite tänkte jag...

Undrar om det är nått skoj på tv?  

Är ingen större youtube-fanatiker, men även jag hittar dit i bland... :)

Hittade denna i dag ---------> Side by side

Ja, jag vet att jag är gnällig, inte så lite heller för den delen. Lovar att bättra mej, men just nu känner jag mej bara så fruktansvärt ful och värdelös!

Känns som att hela min mage har blivit blå(det är så satans fult!!!) och som att resten av kroppen har åldras ett par tre decennium.

Har precis gått loss med dammsugaren och är helt färdig.. :( Känner mej handikappad till tusen med andra ord....! 

-------------------------------------------------------------------------

Det var riktigt mysigt att gå på bio, filmen var väldigt lik den första, men den är ju bra så vi gillade den. Jag fick sjukt ont i ryggen såklart, det förstörde en hel del(gnäll, gnäll...).

Är det några småbarnsmammor som läser min blogg?  har en fråga till er som jag gärna vill ha svar på. Vad tyckte/tycker ni om att vara mammaledig? Blir det drygt å ensamt i längden eller är det fullt upp hela tiden?