Japp, jag behöver lite hjälp med ett par grejer...
För det första, hur klarar man att hitta på nått utan sitt barn, utan att få såligt samvete för att man VILL göra det?
Just nu känner jag mej bara(inte för att det är så bara, är det bästa ju...) som Viggos mamma, vart tog Lisa vägen...?!
Måste göra nått åt den känsla, mycket för min egen skulle, å även för Viggo men mest av allt för Martin skull...!
Hur gör man...?
Sen en förfrågan till er som har ammat länge, utan det där naturliga avslutet som i princip alla jag känner har fått. Hur gjorde ni...?
Jag inser att Viggo aldrig kommer tröttna på att nattamma till exempel. han kommer inte sluta utan fight, vad ska jag göra?
Finns det nån annan lösing än att plåga sej med skriknätter?! :(
När han varken tar välling eller ersättning, finns det nått val...?
jag är så blödig å framförallt trött på nätterna så frågan är om jag orkar vägra honom mat, å dessutom, det kanske är hungersomär orsaken, jag kan ju inte förbjuda honom att äta...?SOm det ser ut nu har dessutom lyckats minska ner till två eller tre ammningar på dagtid, natten däremotär det minste tre gånger, oftast fyra..
Men jag vill inte ta i från honom allt på en gång heller, eller att det ska sina helt...
Velig eller vad...? :D
Som sagt: hjälp...?!

W
10 september 2008 13:40
jag tror inte det finns EN lösning till alla.
men så här ser jag det.
Ditt barn är INTE gjort av glas.Det är ok att få skrika och gråta.Det är en naturlig del av livet.
Så länge du finns där och tröstar om natten så vad spelar det för roll om han får skrika lite?
Vad ska ni göra sen?När han är 2-3 och kommer skrika så fort han inte får som han vill?Ger man efter där så får man problem kan jag säga...
Även om det inte är kul så är det så man har fått göra.
Några nätter för att få ett avslut som ju inte kan hålla på i evighet.Eg inte så farligt.
Det finns barn som ammar i många år.
För att deras mamma inte sätter stopp.
Det är verkligen inte alltid barnet själv gör det.
Visa din pojk att du...och pappan är hans trygghet.Inte något bröst längre.
Barnets värld är större än så.
Man måste sätta gränser för sitt barn.
Det är inte att vara elak.
Och hur du ska göra för att slippa dåligt samvete??Det vet jag däremot inte.
Men jag har det inte.
Jag tycker jag gör ett bra jobb med mina barn(så gott jag kan iaf)Och jag tycker att jag är mer än "bara" mamma.
Jag ser det som naturligt att jag behöver pausa.
Jobbar man så har man semester och helger o kvällar.
Man får andas ut.
Med små barn får man aldrig semester så det gäller att ta sig det.
Du verkar tro att du har huvudansvar,och så är det inte.
Du och din kille är numera föräldrar.
Det är något underbart:)men oxå jäkligt tufft!
Det ska ni dela på (även om du är hemma på dagarna så måste du tänka så)du jobbar med att ta hand om er son.
och när han kommer hem så tar ni tilsammans hand om er son.
Med andra ord jobbar du dygnet runt!
Du behöver andas ut.
jag vet inte hur du ska ändra den inställningen för jag har aldrig känt så.
Jag älskar mina barn sååå mycket och har varit hemma med dom i många år.
Mycket ansvar med andra ord.
Men för mig är det SÅ viktigt att vårda min relation till min man(som ju ska vara hela livet hoppas jag:) och till mina vänner.
Jag vägrade tappa bort mig.
Det är inte så lätt o hitta tillbax nämligen.
Och jag har ett mycket lyckligt äktenskap med massa mys o umgänge;)Trots en hel del år ihop.
Vännerna är det ärligt sisådär med nuförtiden.
Jag känner mig ärligt som samma person som innan.Med samma trams och dumma påhitt som jag hittade på förr:D
men jag har fått jobba på det.
Fast nu är jag mamma och har ett större ansvar givetvis.
men glöm aldrig att pausa ifrån det.
En relation ska aldrig tas för given.
man måste vårda.En vacker dag kan det vara försent.
Resten av världen har inte tryckt på paus för att du blivit mamma:)
Nu har jag skrivit sjukt mycket.Ursäkta för det;)
Jag har skrivit allt detta i all välmening vill jag påpeka.
Johanna
10 september 2008 16:10
Hej Lisa. Min lilla vägrade ta välling! Alltså vägrade, vägrade och vägrade. Men en natt sket jag i vilket. Unde´r dagen började jag med att blanda minilite välling som jag gav som dricka till mat och försökte liksom lura henne lite. Under natten ville hon till bröstet, mäst som trygghet tror jag faktiskt. Men jag lät henne ligga tätt, tätt intill mig fast hon fick bara välling hur mycket hon än skrek. Blandade även välling och bröstmjölk så att smaken kändes bekant. Sen slutade jag helt med det och så bara välling. har du provat något av detta? Jag var ledseb, hon var ledsen och det var skitjobbigt. men envisheten segrade tillslut. Är det något du testat? ktam/johanna
http://lattemammajohanna.blogg.se