I dag har jag ångerst.
Främst av tre orsaker.
SD i riksdagen.
Ja, på fullaste allvar skrämmer tanken på deras närvaro mej så pass att jag inte kan sluta fundera på hur det ska sluta.
De andra två ångerstframkallade problemen är mera personliga.
Har rejäl pengarångerst.
Hur ska jag få dem å mina föräldradagar att räcka?
Jag tillhör ju inte precis de högavlönade i detta landet, å min föräldrapenning är ju där efter.
Inte har jag kunnat spara speciellt mycket pengar under åren heller.
Å så, Viggos eskalerande trots.
Det går ut över alla, inklusive hans tio dagar gamla å något ömtåliga lillebror. Jag står handfallen i mellan åt å vet inte alls hur jag ska hantera honom.
Vi kämpar på å Viggo får extremt mycket av vår tid i å med att Leo sover, vi försöker få honom att delta å känna sej viktig i hop med lillebror, men inget tycks hjälpa.
Hormonpåverkad som jag är så sårar han mej.
Jag blir ledsen å livrädd för hur det ska bli när Martin inte är hemma sen.
Han är så duktig å snäll när vi är i väg, men hemma har det varit kaos i dag. :(
I morron ser jag säkert ingen av dessa bekymmer som speciellt ångerstframkallande. Eller i allafall hoppas jag det.
Men just nu känns denna dagen mest misslyckad.
Ovanpå dessa "riktiga" problem misslyckades jag ganska rejält med middagen. Försökte mej på kycklingklubbor, men nu ger jag upp.
Jag ska hålla mej till sånt jag kan, filé!
Kycklinfilé, fläskfilé å fiskfiléer!
Gärna nya rätter, men jag kan bara inte med senor å ben å sånt.
Martin å Viggo åt i allafall. :) De är väl inte lika kräsna som mej antar jag...
Usch ja, i dag är jag verkligen pylig.
Å jag kommer säkerligen gråta i ett par omgångar under kvällen.
Hoppas på bättre mental styrka å bättre väder i morron.
Detta gråa är lite to mutch, jag älskar hösten, men inte regn.
Vi ska köra till Kristianstad å lämna in blu-ray-spelaren på On/Off.
Nä, jag ger mej för nu. :)
Anna
20 september 2010 19:41
brukar kika in här , men har aldrig kommenterat !! grattis till lillebror , så fina pojkar du har =)
det låter helt klart som du drabbats av en liten "babyblues"
det där med att inte räcka till och trots känner jag igen , det är 2 ½ år mellan mina flickor .
och det blir bara enklare för varje dag som går , man lär sig hur man ska lägga upp dagen , och jag väljer mina strider med stora tjejen !
kram
Lisa
20 september 2010 19:46
Tack!
Jag är övertygad om att det blir bättre. :)
Kanske redan i morron..? :D
jajja
20 september 2010 20:02
Thea var likadan när Loke var liten och jag rådfrågade bvc vad jag skulle göra. Hon sa precis som Anna ovan, att man får välja sina strider. Det är inte lätt, men har jag klarat det så gör du det =) Sänder många kramar från mig
Lisa
20 september 2010 20:05
Tack för det söta du. :D
Angelica
20 september 2010 21:01
jag tror också det reder sig :D ofelia hade också en omöjlig period men rätt som det var vände hon och nu är det mer zelma som börjar få humör ;) det ordnar sig ska du se. kram
Lisa
20 september 2010 21:06
Det håller vi tummarna för. :D
Sofie
20 september 2010 21:16
Menar inget illa med denna kommentaren och man gör alla det man anser är rätt MEN ska du inte försöka få in Viggo på dagis 1-3 dagar i veckan iaf? Så han får leka med jämngamla och få känna sig viktig utanför hemmet med?
Lisa
21 september 2010 09:15
Nix pix, inte aktuellt. :D
Jag är övertygad om att det bästa för Viggo är att va hemma med oss.
Han får komma ut å leka ändå! :)
tilla
20 september 2010 21:24
va duktig du är lisa. de har jag alltid tyckt:) du kämpar på med allt runt omkring att man beundrar att du bara orkar trots att du inte har någon ork. vet exakt hur du har de, eller kanske inte exakt men har en dotter hemma som älskar sin lillebror men är så sjukt trotsig att de är inte sant. ibland känner jag inte igen henne så som hon beter sig. men pratade med en barnterpeut och hon sa att de är en helt normal lite tre åring jag har. men de känns inte så, min dag de rasar varje dag då de är kämpigt och många tårar blir de och tankar som: vad har jag gett mig in på? Hur ska jag orkar med detta? men de gör man på ett eller annat sätt för kärlek till dem är större:) så mycket babbel de blev, vill träffas snart, var allt för länge sedan, tycker iaf jag:( kämpa vidare lisa!
Lisa
21 september 2010 09:16
Jag tror som du säger att det är helt vanligt treårstrots. Det började redan innan Leo kom med för den delen.
Hoppas vi kan rida ut den här stormen å att det bli bättre fram över. :D
Vi träffas gärna snart!
Sara
21 september 2010 10:19
likt ovanstående hade jag minsann också försökt ha den stora på dagis ett par dagar i veckan, eller en heldag i veckan så man får tid att vila, rå om lillen fullt ut och göra andra viktiga saker, eller inte göra någonting alls. Även om stora killen lugnar sig med sitt trots så kommer lillpojken bli allt livligare och kräva mer så jag tror du ska ta dig en funderare till. det är ju inte bara för stora killens skull han kan behöva va på dagis utan för din hälsas och resten av familjens välbefinnande :) tror säkert de kommer funka att ha honom hemma med, men tror det hade känts skönt för dig med någon form av avlastning och att ha ett par andra fröknar o barn som kommer med råd o synvinklar & avlastning är guld värt ibland. stora killen behöver ju det med, inte en trött mamma o en bebis hela tiden. man kan inte vara stålkvinna jämt, akta dig så du inte går in i väggen.
Ta hand om er.
Lisa
21 september 2010 14:59
Dagis är inget alternativ. Att ta hem min stora kille med är det bästa beslut jag nånsin fattat. :) Han får vad han behöver, utan tre timmar om dagen hemifrån. Detta är vad jag tror på. :D
Johanna
21 september 2010 15:20
Jag håller med dig Lisa. Det är så skönt att ha sitt stora barn hemma trots att man har sina duster ibland. Tror att du lika väl som jag har föräldrar som ställer upp med lite "avlastning" ibland om behovet finns. Lekplats, skogpromenad, öppen förskola, fikaträffar med andra mammor med mera är enl mig bra tillfälle för storasyster att "leka av sig". Tror inte hon är i behov av dagis 3h om dagen.
Lisa
21 september 2010 16:20
Alla känner vi väl olika, men du å jag verkar tänka likadant. :D
Viggo har kompisar som han träffar regelbundet, å avlastning har jag gott om i fall jag så önskar.
Viggo trots tror jag är precis lika normalt som hos alla andra barn i hans ålder, å det hade inte varit annorlunda om han gått på dagis, det är jag övertygad om. :)
Sofie
21 september 2010 16:41
Fast jag menade inte just som avlastning för din skull utan för hans skull. Du verkar få mycket hjälp av syster bror föräldrar mm men borde inte "storpojken" få vara ifred ifrån er ibland med? Att inte ha honom på dagis var dag förstår jag, men en gång i veckan eller 2 timmar 2 ggr i veckan hade nog gynnat honom och hans utveckling. Annars finns risken att han blir "bebis" på nytt och får svårt att lära sig språket och ja, att utvecklas med andra barn =)
Lisa
21 september 2010 16:51
Nä, dagis har inte funnits alltid å vi som aldrig gått på dagis å fått vara hemma med våra småsyskon har klarat oss fint. :D
Emma
21 september 2010 17:59
Sen kan man se det här med dagis från andra hållet med... Tänk vilken stress det blir varje morron, det är svårt att passa tider när man ammar osv. Om Lisa stressar blir barnen stressade och det gynnar ju ingen! Och detta bara för ett par timmar på dagis, sen ska man stressa iväg och hämta, kanske precis när bebisen har somnat och så stressa hem igen med en jättehungrig Viggo, kanske trött med... Nä då är det bättre att undvika stressen och låta honom leka med sina kompisar när det passar istället...
http://livetsom.bloggagratis.se
Lisa
21 september 2010 20:27
Tack för de kloka orden. :)
jajja
21 september 2010 19:48
Jag tror precis som Lisa att Viggo har det bäst hemma och du vet att jag är helt och hållet på din sida vad det gäller det beslutet och mycket annat. I ett sådant pedagogiskt hem som hemma hos er, kommer Viggo att utvecklas precis som de barnen som går på dagis om inte bättre. Och han är faktiskt långt fram i utvecklingen redan nu. Han har fixat toaletten innan två års ålder och har bra tal samt är duktig på både fin och grovmotorik. Han behöver då inte vara på dagis =) Som någon sa så gör du utflykter med honom till lekpark, skog mm, går på mamma barn gympa och går till öppna förskolan. Han FÅR leka av sig. Min svärmor har precis som din mamma aldrig haft sina barn på dagis och de har lyckats bra i levet ändå ;) Sen tycker jag bara att det låter bökigt att hålla på att klä på och av Leo och ut med han nu när det snart är vinter för tre timmar, sen att passa tider är inte det lättaste när man har en bebis :) som sagt Lisa. Jag håller på dig och tycker att du ska vara stolt över dig själv. Tre års trotsen går över, håll ut. Du har definitivt gjort rätt val! Många kramar
Lisa
21 september 2010 20:28
Tack, tack söta du! Kram på dej, vi saknar er.
Sanne
21 september 2010 21:08
Som jag sagt tidigare tycker jag att du gör helt rätt. Tror många föräldrar har lite prestationsångest för att de måste hela tiden aktivera sina barn. Mina barn sitter inte hemma och håller mamma i handen hela tiden, o man får jobba lite för att ens barn ska komma ut och träffa andra, men samtidigt så mår faktiskt barn bra av att ha lite "tråkigt" ibland. Ofta kommer de på att deras leksaker är roliga då och dessutom behöver barn träna på att leka själva och med sina syskon. Många är vana vid att alltid ha någon eller några kompisar runt sig hela tiden o vad händer då när tex. man blir lite sjuk o inte kan träffa andra!?! Det löser sig alltid med Viggo, man hittar sina rutiner. Jag var också lite fundersam på hur Emil skulle vara när Axel kom, men det löste sig. Man kommer in i rutinerna o barnen har saker som tex Öppna o se fram emot. Dessutom är det tillåtet att hota sina barn, låter hemskt, men när Emil var som trotsigast brukade det hamna någon leksak i hallen som var hållplatsen innan leksaken hamnade i soptunnan. Men på kvällen kunde han oftast få ta med sig sin leksak upp igen när han varit duktig förtjänat tillbaka den. 1 brandbil hamnade i soptunnan under Emils trotsperied (den var ändå sönder). Det tog ganska hårt, men det hjälpte o han kan fortfarande komma ihåg det! Sätt bara inte hot som du inte kan hålla!! Ett litet tips bara! Kram
http://www.minabaktankar.blogspot.com
Lisa
21 september 2010 21:26
Jag tycker å känner själv också att detta är helt rätt. Jag har satt mina barn till världen för att spendera all tid jag kan med dem!
Tack för dina kloka ord. Syns i morron gissar jag. :)
tilla
22 september 2010 10:43
ja skönt att du känner att du valt rätt lisa:) men måste även få försvara de här med 3 timmar på dagis då jag tycker att det är super då jag gärna ränner i väg varje morgon 5 dagar i veckan för att lämna och hämta, trots att jag ammar och de blir inte alls stressigt, de blir vad man gör de till och trots att jag har min dotter på dagis och en bebis hemma så är hon ändå trotsig så att lisa skulle sätta viggo på dagis bara för att han skulle bli mindre trots de betvivlar jag. alla barn har en sådan period:) kämpa på lisa, roligt men en liten road trip med hela familjen:)
Lisa
22 september 2010 12:37
Alla gör ju som de vill, å jag är övertygad om att om man som Nadja trivs så bra på dagis är det värt det. Men som du vet skulle Viggo börja på nytt dagis, å sen har han lång startstrecka, han hade börjat leka lagom till jag skulle hämta honom. :)
Å ja,jag tror med att trotset hade funnits med i bilden i vilket fall som helst. :D
