Direktlänk till inlägg 14 januari 2011
Senaste gången jag klädde upp mej för att göra något utanför familjen var Annas 25-års kalas.
I dag är det för att gå på hennes morfar begravning.
Så fruktansvärt oförväntat å orättvist.
Jag är ärligt talat livrädd.
Såklart kan mina känslor inte jämnföras med de som i dag ska ta farväl av någon de älskar högt, men jag är nervös ändå.
Att möta människor i sorg är det svåraste som finns,även fast jag har utbildning på det.
Jag vägrar tro att jag är en sån som viker undan blicken å tänker göra allt som står i min makt för att våga möta ledsna blickar i dag!
Jag må va en ganska usel vän många gånger, men jag vill tro att om det verkligen gäller ställer jag upp.
Detta kanske är rätt sätt, det kan jag inte svara på, men jag gör det!
Anna å Lotta.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|