I hela mitt liv har det dåliga samvetet varit min följeslagare.
Känslorna av detta eskalerade i samband med Viggo's födelse å har ökat med åren.
Jag har skuldkänslor å dåligt samvete dagligen, för stort å smått.
Jag är ganska så övertygad om det är just den där känslan av att aldrig nånsin räcka till eller göra något tillräckligt bra som är orsaken till att allt har blivit som det har blivit med mina utmattningssyndrom å allt.

Jag har lärt mej en massa under den här tiden å jag har blivit bättre på en hel massa saker, för min egen skull.
Men det är just det.
Varje dag är en kamp å ett krig mellan mej å mitt samvete å minsta lilla krav eller måste-grej ger ett stress-påslag som i sin tur både kan orsaka panik å irritation riktad mot mej själv å mina brister.

Herregud.
Jag är snart trettio år.
Kommer jag nånsin lästa mej att hantera mej själv?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt händer det! Lisoballs blogg har bytt portal.   Nya bloggen hittar ni   HÄR     Välkomna! :D     ...

4402627159

Nu har jag hittat min vårjacka.       Skitsnygg å passa till mina skor! :D ( å alla mina andra kläder å blir alltså billigare i längden. :P)   adlink ...

Hur skönt är det inte i dag då? :D Jag har bockat av lite måsten på min lista i dag. Hade cellprov bokat sen innan(jippi eller hur? :P) å tog i samma veva äntligen tag i ett få mina äckliga utslag tittade på av en läkare. Nu tittade han väl upp fr...

Lisoballs blogg finns numera som egen sida på Facebook. Gilla gärna.   I I I v     Tanken är att alla nya inlägg ska publiceras där så att ni som frivilligt vill följa bloggen kan göra det medan övriga fb-vänner ska slippa bombas m...