Ser ni? Ser ni?

Dom leker! :D

Viggo var så leksugen att han tillslut drog upp sin bror från madrassen i vårt rum där han fortfarande sov vid halv nio.
Det första Leo sa va: "i dag vill jag ha jordgubbsfil".

Idel goda tecken som ni hör så håll tummarna! :)

Vi har två karantän dagar till å slå i hjäl här å raken är att fortsätta på no-stress-temat.
Städa lite, spela lite tv-spel, leka lite å så.
Vädret ser oerhört inbjudande ut för löpning så kanske kan jag masa mej ut på en sväng, har inte varit utanför dörren sen i måndags så det hade varit magiskt skönt. :)

Nu ska jag dock servera frukost(yeej!).

Kram å hej så länge! ;)

Gah vad jag är färdig med det här bråtet nu...

Måtte det varit sista dagen av vab-slaveri(Mamma hämta det. Mamma gör så. Mamma fixa. Mamma ge mej!...!)för den här gången.
Jag må va friskast av oss tre(Martin är verkligen immun mot kräksjuka) nu när febern gett vika, men jag är ta mej tusan dödstrött ändå.

Trots att jag bortsett från att tvättat täcken å kuddar enbart besatt-spelat värld efter värld på mariot.
Å sprungit på service-önskningar med då.


Ska strax stoppa om de små å häva mej på soffan å bara släppa allt för mitt favvo FBI-team! ;)

Kram på er å tack för i dag! ;)

Hur man bäst undviker att köra slut på sej med städning efter sjukdomarna?

Man blir besatt av att samla varenda stor-peng på super mario å sen huxflux har man suttit stilla i flera timmar. :)

Äntligen är jag hungrig dessutom.
I kväll blir det frosseri-food å fortsatt vila så kanske jag är människa igen i morron! :)

  Jaha.

Jag har ju svamlat en massa här om "min plan för mej själv" inför det kommande nya året.

(att det redan gått en månad? det har jag nog knappt insett förrän nu..!)

I vilket fall.

Redan långt innan Viggo ens börjat växa i min mage lovade jag mej själv att jag aldrig skulle bli en sån där mamma som skulle låta mej själv förfalla.

Förbli klagandes överviktig, inte sminka mej å leva mitt liv i mjukisbyxor.

Livet ville mej en anigens annorlunda.

Kan väl knappast skylla mitt föräldraskap på hela förfallet(även om två graviditeter av frosseri å sex år av vaknätter förståss satt sina spår) utan det är väl snarare mitt deperimerade tillstånd som haft mest påverkan på mitt fysiska å ytliga jag.

Jag har inte mått särskilt bra på länge å det har synts.

Någonstans i all ångest har jag både prioriterat bort mej själv omedvetet å som straff för jag inte har fungerat som "jag borde".

Träningen har jag tack å lov hittat fram till under de senaste åren, men övriga mej, not-so-prio ännu.

Jag har ju sannerligen inte valt ett välbetalt yrke å det tar alltid emot att lägga pengar på mej själv när någon annan behöver något mer, men det är snarare tid än pengar jag är snål mot mej själv med.

Nu ska det dock till en förändring.

Jag mår bättre.

Å jag förtjänar att göra det.

Å jag förtjänar att visa hur bra jag faktiskt mår.

Så rent praktiskt har jag följande plan:

• Jag har öppnat ett sparkonto där jag sätter in 300 kronor i månaden som SKA läggas på mej själv. Klipptid, finkläder eller annat in kategori "lyx".
  
• Piff i vardagen ska prioriteras. Smink, hårband å nagellack. Smycken eller någon annan detalj för å väga upp "mjukisbxor" å foppatofflor på jobbet.
  

• Träningen ska forstätta ha hög prio, både för fysikens skulle, men mest för hur bra jag alltid mår efter ett pass.
  

Det må låta en anigens banalt, men jag har att mej själv sist så himla, himla länge att jag måste planera i detalj för att få till en positiv förändring.

2016 blir året det händer.

För det är jag värd nu!

I dag är jag oerhört tacksam att vi äger en tvättmaskin å en tumlare.
Själva sjukan har skötts ytterst snyggt av samtliga, men det har spillts.
Som det har spillts.
Yoggi, oboy, saft, Cola.
Alla täcken, kuddar å lakan får sej en omgång här.

Något som också blir uppenbart, förutom den allmän stödmanin, efter en natt på badrumsgolvet är hur galet smutsigt det kan va på dolda å bortglömda golvlister å i övriga vrår under möbler.

Nu skulle jag absolut försöka lugna mej på städpunkten, men det är synd å säga att det inte kliar halvt i hjäl i fingrarna efter att sanera typ hela bygget.

Viggo har ätit en halv ost-quasadilla å Leo lever fortfarande på enbart oboy men de björnar få tillbaka både livslust å normal färg på kinderna.


Japp. Så har vi det här.

Ska ta ett ryck till här, sen tänker jag med bädda ner mej på soffan å vila en stund.

Vi hörs lite senare! ;)

Tisdagen bara försvann.
Har sovit till å från i ett helt dygn, men är ändå helt matt.
Lyckades äta lite redan i går kväll å hoppas på att repa mej under dagen här...

I sovrummet ligger tv utmattande pojkar som är betydligt mer illa däran.
Viggo får fortfarande inte behålla någonting å Leos mage är inte heller på topp.
Äta varken kan eller vill dom men de puttar i vätska åtminstone.

Vi ska va hemma resten av veckan å jag ska göra allt jag kan för inte börja stressa mej själv över förlorad tid.
Alla behöver vila upp sej ordentligt, men det är ändå svårt att inte hålla på å röja en massa för å kompensera för det där dygnet när inget blev gjort. Jag får vidta min starkaste övertalningsförmåga helt enkelt å lägga krutet på att alla ska må så bra som möjligt.

Hoppas ni får en bra dag.
Vi hörs! :)

Hur magsjuka plus feber ser ut?

Leo däckade vid halv sex å vaknade å mådde illa han med för en stund sen.
Förhoppningsvis har dagens sömn gett med styrka nog att mäkta med en vak-natt till m det skulle behövas...

Ja.
Vad kan man säga?
Överjävligt å se dom små lida å inte precis enklare att va så kass själv...

Snart natt nu dock.
Å å en ny dag i morron att bli friskare på...

Jotack.den där lindriga varianten av magsjuka jag önskade?
Hände aldrig.
Runt var tjugonde minut hela natten ha Viggo ropat: "mamma! Jag måste kräkas" å så har vi rusat upp.
Vid halv tre drog det dessutom igång för min del också så mitt tillstånd denna tisdag beskrivs bäst som: vrak.



Vi har legat i dubbel-sängen hela dagen med en piggare Leo i mitten å jämrat oss å sovit å försökt peta i oss vätska allt efter som.
Å här stannar vi resten av dagen med å längtar tills vi är på andra sidan av den här skiten...