Så, nu ska jag börja städa.

Fick en tid hos barnmorskan vid halv tolv.

Allt så fin, fint ut å jag fick mitt moderskapsintyg. :)

Har precis ätit å ska som sagt dra i gång med städandet.

Nu ska här banne mej glänsa! :D

Om jag hinner bli klar?

Kanske, om jag är snabb. :D

Denna arbetsdagen har varit ljuvlig

Är så nöjd, har sjungt allsång å varit ute, precis som det ska funka inom vården.

Vårdtagare som njuter för fulla muggar å glad personal!

Tyvärr blev jag ganska illa behandlad av bokningen efter missförstånder, men det får det va värt, eftersom jag fick var där jag trivs i allafall en dag till!

Å chefen där sa till å med år mej att bokningen inte borde skälla på mej. :D

Hon å personalen gillar mej i allafall. :)

Trots allt får det mej ännu mera att lacka ur på bokningen å framför allt på attityden på hon som svarar i telefon för det mesta. Ingen lyhördhet för fem öre!'

Usch å blä, jag vill ha ett eget jobb!

Viggo verkar vara tillbaka till sitt vanliga harmoniska jag.

Han sover på nätterna å är pratsam å glad.

Bara två grejer som fortfarande gnager.

För det första tar det en hel j*vla evighet att somna honom nu igen.

Så drygt när kroppen börjar bli lidanade av graviditeten, sitta där på golvet å bli uppretad var igen höjdare innan, men nu går det knappt, redan.

Bekymmer nummer två handlar på kläder.

Varje moment som innefattar nån form av påklädning är en plåga.

Det skriks å sparkas å springs i väg.

Framför allt blir det extra jobb på morronen.

Har haft tur att Martin har varit  i Norje å jobbat ett litet tag, för att ta på kläder på ett sprattlande barn klarar min kropp inte speciellt bra det heller.

From å med i morron är det dock slut på det roliga.

Martin ska till Åhus igen.

Det känns piss rent ut sagt.

Han åker tidigare å kommer hem senare.

Vissa dar hinner han knappt hem innan träningar, matcher å annat livsviktigt kallar.

Kalla mej gärna bitter, men just nu känner jag mej ensam å trött.

Jobbet tar all energi, jag är långt i från den mamma å sambo jag önskar vara. Min glädje är väck, borta. Jag känner mej tömd.

Hade velat hitta på nått. Bara jag. Nått annat än å jobba.

Men vad? Jag vill ju samtidigt spendera all ledig tid i hop med min familj.

Tiden går för fort å Viggo blir bara större.

En tid som aldrig mera kommer igen.

Nu var det inte alls ett depp-inlägg jag siktade på att skriva när jag började, döpte det ju till å med till En bättre dag, men tyvärr slutade det så.

Är hemma själv så jag ska snart kompensera er med nått roligare...

Skönt att få detta ur mej.

Tillbaka på jobbet då.

Demensboende, äntligen.

Där är jag hemma å borde få stanna. Punkt slut.

Fick efter en massa telefonsamtal min semster okejad. Skönt.

Sen bytte jag morrondagens kväll mot en morron på samma ställe jag varit på i dag med en kille som med jobbar som jag.

Bara det att jag hade ingen bokning i morronkväll utan på onsdag?!

Så jäkla fel det kan bli. Men vi har nog lyckats lösa det nu.

Jag behåller min dagtur i vilket fall som helst.

Efter jobbet har väl dagen inte varit mycket å hurra för.

Jo middagen, själva maten, stek torsk, stuvad spenat å potatismos.

Sen att inget blev färdigt samtidigt å att Viggo kissade ett vattenfall på sin stol precis när jag skulle sätta mej beskriver i det stora hela hur efftermiddagen å kvällen har varit.

Martin delar definitvit inte min kärlek till potatismos heller så hans humör var inte det bästa.

Tvi för måndag å famför allt min blivande makes dötradiga måndagshumör!

Nu ska jag stäcka ut min arma kropp på soffan.

Sen blir det soooooova! :D

Såhär underbart söt var Viggo på tågresan! :D

Gårdagen blev som ni kanske märkte blogglös.

Severn vägrade släppa in mej så det var inte mycket å göra åt.

Får försöka uppdatera er om dagen nu i stället, för även om vi hann lågt i från allt jag hade önskat, fick vi en hel del uträttat.

För det första var vi i Mörrum redan nio. Dels för ett besök på Ninas å dels för att Viggo skulle kasta nappar till fiskarna.

Detta lite högtidliga tillfälle ägde rum på bron över ån, mitt över värsta forsen.

Swiss, swiss, swiss sa det sedan hade tre nappar försvunnit i vågorna.

Viggo såg lite fundersam ut efteråt, men inga tårar eller sorg, från någon av oss. :D

Efter det hade Viggo helt klart gjort sej förtjänt av ett winerbröd å en apelsin-MER på konditoriet.

Fick glad nyheter om att tåra går å beställa, ska ringa i morron på min rast å försöka få ta på Nina som gör dessa smarriga bakverk.

Vi tog en rejäl påse med frallor med oss också, å körde hem mot Asarum.

Närmare bestämt till M å P å intog en andra frukost innan nästa grej skulle fixas.

När klockan var strax efter elva var vi på plats på Hemma-butiken för att köpa ny tvättmaskin.

Trots att vår säljare kändes allt annat än hemma på området fick vi med oss en maskin hem.

En 7-kilos LG som förhoppningsvis ska hålla ett par år fram över nu.

Vi hann ställa maskinen på plats å flytta oss utåt innan familjen Ahlér kom klockan ett.  

Fyllde mina platskrukor med diverse örter, nu borde de inte frysa i hjäl i allafall. :)

Det växer för fullt i drivbänken med, morötter, rädisor å sallad. :)

Vi stannade kvar ute när gästerna kom.

Fikade å var på lekplatsen innan de körde vidare.

Det blev grillad kyckling till middag å det var riktigt gott! :)

Efter middagen möblerade vi om i Viggos rum.

Har tagit bilder på resultatet, men de ligger i kameran, uppe så det får bli en annan dag.

Men det blev bra, jag är mycket nöjd. :D

Det var vår söndag det, mer eller mindre. :D

Kom inte in på bloggservern på hela kvällen i går.

Därför blev dagen hela inläggslös från min sida.

Har en massa att uppdatera om.

Så färdigt säsong 2 av Dexter i går så jag bör ha nån minut över till bloggen i kväll. :D

Nu. Ny jobbvecka, förhoppningsvis en kort sådan!

Okej, denna dagen blev inte alls som jag tänkt eller trott.

Min korta arbetsdag var nog så utmattande.

Fick så gott som eget ansvar för en avdelning jag jobbat på vid ett fåtal tillfällen tidigare.

Förrutom en gryta med nästan uppbrända ägg klade jag mej fint.

Men stressigt var det kan jag lova!

Kom hem till en omöjligt ännu tröttare familj.

En blivande make i sviterna efter Tysklands-resan å en son som sovit som en kratta i en vecka. :S

Vi tog en familjepromenad upp till M å P för att hämta lite från resan som råkat hamna där.

Väl där kom stressen i fatt mej i form av yrsel å hjärtklappning.

Det känns bara så fel att ta ut sej så fullkommligt på jobbet att man inte har något kvar att ge till dem som betyder mest... :S

Att orka stå emot surpuppor när man själv är ett vrak är inte speciellt lätt heller.

Stämningen blir ganska lätt dålig....

Nånstans har jag i allafall fått i hop en middag å kärleksmums.

Kakan har den som önskat den egentligen inte förtjänat, men det är väl så det blir i bland. :S

Nu ska jag glaza kakan bara, sen blir det soffan å Dexter.

Om jag hade lagt mej ner hade jag somnat på tre röda.

Nu finns inte det alternativet så det är bara att streta på.

Önskar jag var en sån som aldrig blev trött.

Som mamma, har nog aldrig hört henne säga att hon är trött överhuvudtaget.

Orättvist, eller vad? :P

Tack så hemskt mycket för era åsikter.

Tack Jeanna, för att du verkligen har tagit dej tid att tänka till. :)

Jga känner såhär:

Sjal är inte aktuellt, jag vill ha nått som sitter uppe utan att jag behöver tänka på det.

Syftet med jacka/kavaj är att täcka övre delen av mina armar som är fulla med ärr. :S

Jag vill gärna känna mej som mej själv.

Frågan är om klänningen ens uppfyller det kriteriet?

Jag vågar inte ens lägga upp en bild på mej själv i den här.

Känns som ni kommer skratta i hjäl er å att jag ser ENORM ut.

Eftersom min kropp kommer förändras yttligare fram till D-day så är det svårt med nått annat en denna modellen på klänning å jag trivdes i denna...

(   )

Ska fråga Stina i kväll.

Usch ja.

Dagen i-landsproblem?

Att gråta över en klänning...