Sitter med dubbla strumpor å fryser.

Är trött så det värker varenda muskel.

Bara att försöka glömma å se glad ut.

Viggo är uttråkad å vill ha skoj!

Det belv som jag befarat, har spenderat natten i badrummet.

Tvi fan vad dålig jag har varit å är.

Inte sovit alls. :S

Är mer död än levande.

Inget höjdar tillstånd med en aktiv ett å ett halvt åring hemma.

Får se om jag ringer efter hjälper eller om jag härdar ut.

Har fått i mej lite proviva, men det är allt jag vågar ge mej på ännu...

Satans skit, har inte tid å va sjuk, vill inte börja med att va hemma från jobbet ju. :S

Snälla, snälla sej inte att det är min tur nu! :(

Mår så jävulskt illa nu..

Även fast jag lovat mej själv att va ledig å koppla bort allt vad jobbet heter denna helgen letar sej mina tankar ditåt hela tiden.

Jag är nervös för nya jobbet, tänka om jag inte lyckas lära mej allt tillräckligt snabbt. Vad alla heter å vem som ska ansvara för vad. :S 

Fuck it! 

Jag vet att jag kommer klara det med bravur, but still, nervös som tusan...

Filmen är fortfarande på här. Jag väljer vad jag kan låta bli å se. :D

Jag kan den utantill så. :) Gillar Iris å Miles bäst å Athur. :)

Min fina pojker sover fortfarande som en stock. <3

Ska snart ta en dusch sen sätta i nya laken i sängen. Får se om jag kan motså att krypa ner eller om det blir en extremt tidig kväll för mej...

Min familj, i fullt arbete. :)

Martin tippade på att matchen var slut halv åtta.

Han skulle inte duscha där å ringa mej på hemvägen. Har fortfarande inte hört ett pip..?!

I morron lämnar vi Martin hemma med penslarna å drar på årets sista stug-trip med M å P.

Martin ska på nån slags firmafest med så ni behöver inte va oroliga, han kommer ha lite roligt han också. :)

Jag vill bara i väg, bort ett tag från allting å bara njuta av att vara utomhus å av pappas mat. Han hade fräckheten att föreslå att vi skulle äta nån gryta med ris, men det vägrar jag. :) Allvarligt talat, om jag får önska vill jag helst ha pappas hamburgare, men det är det inte läga för i pytteköket där uppe så vi får fundera ut nått annat. Ska ringa Buffi strax, var för sur för att komma fram till nått vettigt tidigare...

Nu har den mesta surheten gått över, i allafall den som jag riktade mot Viggo(som tog en timme på sej å somna) å mot min stackars pappa.

Är bara sur på mej själv nu, å det är ju som det är...

Lets make it right...

Ja, nu ska jag sluta älta detta med jobbet.

Det är inte alla som har fast jobb inom ett yrke de älskar, vad fan gör det då om arbetsplatsen har lite brister.

I dag var sista dagen jag deppar om detta, får göra det bästa av situationen helt enkelt!

Det är tur att att jag har min älskade familj.

De är hundra gånger viktigare än jobbet(om inte mer) å kan alltid få mej på bra humör igen.

Viggo sa Lisa i dag. :D

Har länge försökt få honom att säga Stina, men nej, det ska han tydligen inte. Så då provade jag med Lisa i dag. 

Frågade honom om han kunde å han sa efter mej så fint. :D 

Då blir man allt lite mallig. :)

Han blir säkrare å säkrare på å prata.

Mest en massa djurläten just nu å mamma å pappa å napp. :D

Å boll, fast han säger BAM till det av nån anledning. :)

Sitter här med tända ljus å raggsockar å myser i min ensamhet.

Martin tränar å jag känner mej lite ruggig å trött.

Han borde komma snart så vi hinner se ett avsnitt PB innan det blir dags å sova. :)

Vi är lediga i morron med å har inget alla på agendan.

Tar gärna emot förslag om nån är sugen på att träffas? :D

Jag har trots mitt nödrop på telefonsvararen i går inte hört ett ord från min chef(påmitt gamla önskejobb).

Det gör mej ledsen till max men får mej även att inse att det är dags att bita i det sura äpplet, svälja undan klumpen i magen å göra det bästa av mitt nya jobb.

Det kommer bli tufft, jag har ju valt mitt arbete med hjärtat.

Att arbeta med personer med demens, som undersköterska trots den ganska pissiga lönen, obekväma arbetstider å att jag med mitt läshuvud hade klarat plugga vidare är det jag helst av allt vill ägna mej åt.

Att trivas å kunna göra det jobb jag är så stolt över är grymt viktigt för mej å mitt mående å lycka.

Jag svär nu till er å till mej själv att jag inte tänker ställa mej i ledet å bara acceptera det jag tycker fungerar sämre på jobbet, jag tänker följa mitt hjärta å aldrig bli bitter eller gå i mot mina egna tankar å idéer. 

Det får bära eller brista, om jag blir avskydd å står ensam sen det är jag beredd att ta!

Det kommer som sagt bli tufft, jag har gjort många misstag tidigare men jag är äldre nu å har en utbildning å i slutändan kommer det vara värt det...