När jag var gravid med Viggo var jag ganska övertygad om att vi bara skulle ha ett barn.

Att vi var nöjda å lyckliga över att ens få förmånen att kunna få just detta enda barn.

Nästan direkt efter Viggo fötts började jag ändra uppfattning i frågan.

Å ju äldre Viggo blev desto säkrare blev jag på att vi skulle försöka oss på att få ett barn till.

För Viggo skull.

HKlart han skulle få uppleva att få syskon.

Få samas å slåss å gadda i hop sej mot oss tillsammans med en lillebror eller lillasyster. :)

Nu är lillebror här. Å jag hoppas att Viggo i en inte allt för avlägsen framtid får lika stor glädje av sin bror som jag har å har haft av mina syskon.

Jag är ju också äldst.

När Stina kom till världen var jag 18 månader å minns således inte hur det var att ha mamma å pappa för mej själv.

Jag minns heller inte hur tiden efter lillasystern anlänt var.

Jag har dock fått berättat för mej att jag var allt annat än snäll mot denna bebis-syster.

Jag skulle bajsa varje gång Stina skulle äta bara för å tjabba å jag tror till å med jag slog henne å liknande.

Inget jag minns som sagt, å inte hon heller, tack å lov. :P

När Gustav föddes var jag fem år.

Å denna händelse minns jag.

Jag kommer i håg att jag hade fått en bror med "jättemycket hår" å när jag väl fick träffa honom var jag grymt besviken på de där bruna fjunen på hans huvud, vaddå mycket hår liksom?

Däremot kan jag inte nånstans hitta en känsla att vi blev i sidosatta på något vis eller led på bågot annat sätt när vi blev tre barn i familjen.

Att bebis-Gustav tog stor plats å att vi märkte av det?

Nä, inget sånt å då var Gustav allt annat enkel, han hade både astma å annat.

Stina älskade Gustav å bär honom på varenda bild som finns, så där tror jag inte heller det var några bekymmer. :)

Så vad vill jag då ha sagt med detta flumm?

Jo, att hur dåligt samvete jag än må ha i mellanåt å hur ledsen Viggo än är(han kör martyr-varianten...)så kommer han förhoppningsvis inte minnas Leos ankomst till vår familj som något negativt.

Utan innan jag vet ordet av kommer de leka å som Viggo sa i dag: Mamma, när Leo bli större ska vi sparka boll med pappa, å pappa ska nicka.   

Å att Leo är viktig för honom redan är också uppenbart, han måste säga hejdå/gonatt/gomorron till Leo. :)

Det kommer gå bra detta, vi får bara ge det lite tid. :)

 

...

2 oktober 2010 23:53

Jag tror Viggo känner av att ni är rädda för det här.Barn är inte dumma alls.Han verkar förstå att han kan spela på att han blir åsidosatt.Jag tänkte inte ens så.Och för mina barn blev det heller aldrig så när dom fick syskon.Jag visste att jag skulle räcka till.Folk har skaffat mer än ett barn i alla tider och alla vuxna med syskon är inte sabbade människor:)tror du tänker för mycket..oroar dig för mycket.Och att er son snappar upp det.Chilla..njut av livet ist.Fundera inte så mycket.lita på ditt omdöme som mamma.Det är inte så komplicerat alls.Det är inte meningen att du ska vara en perfekt figur i dina barns liv.Utan en människa som finns där och älskar dom.Lycka till med allt.

Lisa

3 oktober 2010 09:17

Grattis till dej som är så avslappnad. :)
Jag går inte å tänker på detta hela tiden, men jag är sån här som människa. Vill alltid bli bättre på allt. :D
Rädd är jag inte heller, även om det verkar så å jag tycker inte Viggo bli i sidosatt, det är bara han som tycker det. :)
Vi kommer också klara detta galant, det vet jag. :D

 

Angelica

3 oktober 2010 10:13

jag trodde också jag skulle vara en enbarns mamma men jag blev helt överlycklig när barn 2 var påväg och om några år ska jag nog övertala min man om ett litet knyte till. just nu skulle jag nog inte orka mer vakennätter, men om ett par år eller så ;) finns ju inget som slår ens barn och barnafödandet.

Lisa

3 oktober 2010 10:14

Samma här. :D
Vill inte ens tänka tanken att jag skulle va "färdig". :P

 

Anonym

3 oktober 2010 10:38

Hej Lisa! Som du själv säger så hur glad man än är över att få ett syskon så tror nog barn nr1 att man kan göra nåt kul ihop o så visar det sig att bebisen inte alls är så kul,man kan inte spela fotboll eller leka m bilar mm.Bebisen kan ju inget "kul",klart viggo är besviken!Men då kan han ju busa lite ist o reta gallfeber på mamma som kommer hem m en sån liten som man inte kan ha nåt kul med.Lisa det kommer gå jättebra,Viggo ska ju oxå vänja sig vid en ny människa i huset som dessutom snyltar på "hans" mamma.Kram på dig Lisa! Lilla jag

Lisa

3 oktober 2010 21:09

Precis. :) Jag tror med detta kommer gå fint, alla måste vänja sej bara. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt händer det! Lisoballs blogg har bytt portal.   Nya bloggen hittar ni   HÄR     Välkomna! :D     ...

4402627159

Nu har jag hittat min vårjacka.       Skitsnygg å passa till mina skor! :D ( å alla mina andra kläder å blir alltså billigare i längden. :P)   adlink ...

Hur skönt är det inte i dag då? :D Jag har bockat av lite måsten på min lista i dag. Hade cellprov bokat sen innan(jippi eller hur? :P) å tog i samma veva äntligen tag i ett få mina äckliga utslag tittade på av en läkare. Nu tittade han väl upp fr...

Lisoballs blogg finns numera som egen sida på Facebook. Gilla gärna.   I I I v     Tanken är att alla nya inlägg ska publiceras där så att ni som frivilligt vill följa bloggen kan göra det medan övriga fb-vänner ska slippa bombas m...